torsdag, juli 29, 2010

nertryckt..

Jag förstår inte hur jag kan låta en vilt främmande människa trycka ner mig på det här viset utan att den ens vet om det. Men, jag har tur. Jag har tur som har så underbara människor runt mig som genast kastar ut livbojar och rep för att dra upp mig igen. Jag behövde bara ropa hjälp. Nu vet jag inte vad jag ska tycka om den där personen. Ilska, irritation, eller är det rent av synd om denne? Glädje och lycka känner jag i alla fall inte..  

4 kommentarer:

Altin sa...

vad har hänt?

sandra sa...

lättare att förklara över en kopp kaffe!

Marie sa...

Men gumman! Usch, sånt gillar vi INTE! Men du har underbara vänner, som tycker om dig precis som du e. glöm inte det!

sandra sa...

ja! Jag har en himla tur som har er allihopa!